Låta det som ska bli vackert ta tid

Fotografier på några av de provlappar jag gjort med olika ullsorter. Alla väger 10 gr och är utlagda 20 x 20 cm, men struktur och storlek på resultatet varierar. Fotografier på några av de provlappar jag gjort med olika ullsorter. Alla väger 10 gr och är utlagda 20 x 20 cm, men struktur och storlek på resultatet varierar.

Härom veckan såg jag ett underbart program på tv som handlade om en tjej, Hannah Morrissey, som var lärling hos en av Sveriges skickligaste bokbindare, Wolfgang Bremer, och kämpade för att få sitt gesällbrev i bokbinderi. Programmet hette just De sista bokbindarna. Oh vad jag kände igen mig själv i Hannahs frustration när man vill så mycket men inte får till det för man har inte full kontroll över tekniken och handgreppen. Man helt enkelt saknar erfarenhet och vana. Kom då att tänka på mitt arbete med CiFT (Certificate in Feltmaking Techniques). Jo, det går framåt. Långsamt. Mycket långsamt. Egentligen borde det inte vara så svårt och märkvärdigt och jag funderar över vad det är som gör att det tar en så’n tid. Det är det gamla vanliga. Ett antal olika orsaker. Men en sak som jag helt klart kan förbättra är att tänka ut och planera vilket material jag ska använda för att ta fram en bra variation av prover att skicka in. Felet jag ibland gjort är att jag plockat fram lite vad som finns när jag kommit ut i ateljén vilket resulterat i att proverna blivit för lika eller att jag inte tyckt de var tillräckligt bra. Säkert lagt ner 6-8 timmar på saker som jag inte kunnat använda. Hade varit mycket bättre om jag lagt två timmar att planera och sedan satt igång. Så här i efterhand kan jag säga att jag var nog också lite blåögd och trodde att ”det där med CiFT var väl ingenting" utan att jag kunde enkelt tova ihop några provlappar. Så är det inte! Samtidigt är jag glad för att jag hade fel för det innebär att certifieringen verkligen innebär något kvalitetsmässigt.

En sak som jag gjort klart är provlappar med olika sorters där alla väger 10 gr och lagda 20 x 20 cm innan de filtades ihop. Roligt att se vilken variation av struktur de olika ullsorterna ger. Tog svart-vita fotografier och gjorde ett collage. I verkligheten kan man ju även känna skillnaden mellan ullsorterna, men bilderna ger ändå en uppfattning. Man kan exempelvis se att strukturen på mohair och alpacka är rätt lika. Likaså finull och merino, men att merinon krymper mer.

Etiketter: cift

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln