Sjalens historia

Några av alla mina sjalar och scarves. Har en låda till! Några av alla mina sjalar och scarves. Har en låda till!

Hittat en artikel från ett gammalt nummer av tidningen Hemslöjd utgiven i början av 90-talet. Den handlar om sjalens historia. Jag älskar sjalar! Det är ett så praktiskt plagg att ha på sig och med sig när man inte riktigt vet om dagen kommer bli varm eller kall eller om man misstänker att man kommer tillbringa dagen på ett ställe där det är kallare. Tar inte mycket plats, enkelt att vika ihop och har man en enfärgad sjal passar det ofta vad man än har på sig. Men egentligen har sjalen inte varit ett ”ytterplagg” förrän ganska sent. Romarna klädde sig i sina toga och under 1790-talet var det mode hos damerna i den absolut högsta societén att ha på sig tunna, tunna sjalklänningar som liknade antikens kläder som man tog över huvudet, fäste med en brosch på axeln och drog ihop med en dragsko under bysten. En ren liten fransk förföreska i tunn lyxförpackning! Den stilen kom sedan i början av 1800-talet formas till empiren med den höga midjan och inspiration från antiken.
 
Sjalarna på den här tiden var gärna i kashmir importerades ofta från Orienten, det som idag är en del av Indien, och de var oerhört dyra. Vad händer om det är dyra saker och många vill ha? Jo, någon kommer på att man kan göra billigare versioner! Och det gjorde man i Skottland. När efterfrågan ökade i början av 1800-talet började de göra sjalar i en blandning av ylle, silke och bomull. Även om de var dyra, så var de billigare än innan. Så föddes också paisleymönstret. Paisley är en stad i Skottland och där gjorde man sjalar med den orientaliska ”gurkan” vilka blev mycket populära. Och jag som trodde att paisley kom från något italienskt ord.
 
Efterhand ändrades modet och klänningarnas tyger blev tjockare igen. Sjalen var fortfarande populär men ändrade form från att ha varit långsmal till att bli mer kvadratisk. Mönstren ändrades också från det orientaliska till blommor, gärna broderade. Den nya vävtekniken gjorde också att man kunde tillverka sjalar mycket billigare och på det sättet blev det ett plagg även för medelklassen. I och med att tygerna blev tjockare och modet gick över till det broderade fanns det även möjlighet för den händiga att väva sig sin egen sjal att brodera. Och så kom det att sjalen kom att bli en del av vår folkdräkt och ett plagg för alla samhällsklasser! Leve sjalen!

Etiketter: mode

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln