Triss i böcker. Och en joker

Tre böcker om naturfärgning som alla har sin vinkling och olika plus och minus.Till vänster, Indian Flint, Ecoprint. Mitten Lena Sofia Lundin, Naturlig färgning. Till höger, Christine Vejar, The Moder Tre böcker om naturfärgning som alla har sin vinkling och olika plus och minus.Till vänster, Indian Flint, Ecoprint. Mitten Lena Sofia Lundin, Naturlig färgning. Till höger, Christine Vejar, The Moder

Christine Vejar har nyligen gett ut en bok i naturfärgning med titeln The Modern Natural Dyer som damp ner i min brevlåda för några dagar sedan. Bok har underbara, lite romantiska bilder och är indelad i olika vinklar där de första kapitlen ger en översikt av processen, material och vilken utrustning man behöver. Därefter kommer att antal ”recept” där Christine anger hur mycket man ska ha av de olika materialen för att få en mer specifik nyans och till sist lite hur man kan leka med ytan vilket i mycket handlar om shiboriteknik. Hon har även med lite indigofärgning. Jag gillar hennes instruktioner och recept och framför allt sidorna där hon på ett fint sätt visar hur nyanserna förändras beroende på vilket typ av tyg man färgar och krita och vetemjöl hjälper till att ta bort extra aluminum från tyger från växtriket ger färgen en klarare lyster. Något som jag inte visste innan. Det jag inte är lika förtjust i är hennes val av växter, i alla fall inte för oss i Norden. Nu verkar Christine bo i USA och har säkert skrivit boken med hela världen som målgrupp, men att beställa växter som Quebrachio som tydligen växter i Paraguay och eukalyptus som växer i Australien för att skicka dem över halva jordklotet så jag kan göra naturfärgning ser jag som bakvänt.

När det gäller att ta tillvara det som är nära är istället Lina Sofia Lundins bok Naturlig färgning något att läsa och lära. Den här boken uppskattar jag för hela hennes tanke om att verkligen försöka göra vackra saker med en minimal inverkan på miljön. Hon inleder också med ett kapitel om process och material, men hennes beskrivningar är mycket mer personliga utifrån hennes egna erfarenheter och reflektioner. Det jag kan ha lite svårt för är exempelvis att när jag testat svarta bönor har det jag färgat fortsatt lukta bönor ”för evigt”. Kan mycket väl hända att jag gjorde något tossigt, men det testet blev aldrig något jag använde. Även om det är i alla hållbarhetens tecken måste sakerna jag gör kännas fräscha. Ska naturfärgade produkter få en högre status är fräschhet, desgin och bra kvalitet absoluta måsten.

En tunn bok som jag blev besviken på först, men som sedan blivit mer och mer intressant. Handlar bland annat om hur jag ska ta tillvara på olika naturmaterial så jag kan använda det vid senare tillfälle.
En tunn bok som jag blev besviken på först, men som sedan blivit mer och mer intressant. Handlar bland annat om hur jag ska ta tillvara på olika naturmaterial så jag kan använda det vid senare tillfälle.

Mina stora glädjeämnen och inspirationsinjektioner är trots allt India Flints böcker. Boken Ecoprint är ju en klassiker. Hennes översikt av vilka växter som ger vilka färger är en guldgruva. Åven om hon också har många växter som inte växer på våra breddgrader så är den så innehållsrik så jag har lättare att välja något annat. Hennes böcker har fått mig att sitta i timmar för att slå upp vad alla växter, betmedel, redskap mm betyder på svenska. Sedan sätter lusten alltid in när jag tittar i boken Second skin. För något år sedan köpte jag även hennes lilla bok Stuff, steep + store. Först när jag fick boken blev jag lite besviken. Den var ganska dyr och jag fick beställa den från Australien och när jag läste i den var den mest som en kokbok för hur förvarar färgämnena för senare bruk. Liten och tunn levde den inte upp till mina förväntningar efter att ha läst de tidigare. Idag är boken mig riktigt kär. Gillar det jordnära sättet och hur hon helt öppet skriver att sättet att ta tillvara på växtfärger är som när man förr tog tillvara på sommarens och hösten frukter inför vinterns bristarare tider.
 
I senaste numret av medlemstidngen för International Feltmakers, tidningen Felt Matters, berättar India om bakgrunden till begreppet ”ecoprint” och att hon idag ångrar att hon inte gav tekniken ett annat namn. Det hon avsåg med tekniken var att den kan ge fantastiska färger även om man bara använder minimalt med vatten och inga syntetiska kemikalier, men idag används namnet även om man använder plast och syntetfärg. Därmed har ordet fyllts med en helt annan tanke än vad som var hennes avsikt. Så kan det lätt bli när en sak blir populär. Kan förstå henne, samtidigt ser jag hur det starka intresset skapat cirklar till ett än större intresse för att ta tillvara på mer i vår natur. Vem vill inte ha vackra unika saker runt sig?.

Etiketter: böcker naturfärga

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln