Tyst kunskap med stort värde

Kerstin och hennes älskade kinesiska tempelhund Max. Kerstin och hennes älskade kinesiska tempelhund Max.

Kerstin Paradis Gustafsson har hela livet vågat gå sin egen väg och undersöka hantverksmässiga detaljer. Sökandet startade med en utbildning i vävning och har sedan fortsatt med spinning, tovning och vadmal. Allt med ullen i centrum. Hade förmånen att sitta och samtala med Kerstin häromdagen och passade då på att fråga lite vad det är som drivit henne under alla år.
 

- När jag studerade fick jag som examensuppgift att titta på en nålbindad vante från järnåldern och göra en likadan. Vanten låg på Historiska museet och var så känslig att jag fick bara titta, inte röra. En danska hade beskrivit hur trådarna låg, men det fanns ingenting skrivet om hur den var gjord. Inte heller någon som kunde visa, berätta och förklara.

- Min mor engagerade sig och sökte rätt på några kvinnor som sydde vantar och jag fick träffa dem för att lära mig mer. När de visade frågade jag hur de lärt sig sin teknik och fick då svaret att det var deras mödrar som lärt dem. Deras mödrar hade i sin tur lärt sig det av sina mödrar. Kunskapen fanns alltså inte nedskriven utan den hade ”osynligt” och ”tyst” förmedlats mun till mun, från generation till generation. Sedan dess har sådan kunskap alltid fascinerat mig.


Du har ju rest och observerat skillnader exempelvis hur man handspinner i olika länder. Vad har du lärt av det?
- Reser man som jag runt i världen ser man att detaljer och tekniker varierar beroende på material och redskap. I våra skolor ska alla lära sig samma teknik. Lär vi bara samma sak får vi bara samma sak. Lär vi fler saker kan vi variera material och teknik mycket mer beroende på vilken kvalitet och uttryck vi vill få fram. När jag studerade handspinning i flera olika länder kunde jag till slut se kopplingen mellan hur man spann i ett visst landskap, vilken typ av ull man hade och vilken typ av väv man ville ta fram. I händernas fingerfärdighet fanns generationer av samlad erfarenhet. Jag tycker det är härligt att UNESCO nu till slut förstått betydelsen av sådan tyst kunskap och satt det på sin världsarvslista.
 

En av de fantastiska mattor som Kerstin tagit med sig hem efter en av sina många resor till Kirgizistan
En av de fantastiska mattor som Kerstin tagit med sig hem efter en av sina många resor till Kirgizistan


Även om du dragit dig tillbaka lite är du fortfarande fullt aktiv. Vad arbetar du med just nu?
- Just nu arbetar jag med att få klart min nästa bok som måste vara klar i slutet av månaden. Den handlar om vadmall. Sedan har jag många fler böcker jag måste skriva för det är så mycket jag vill få ner innan det är för sent. Förutom det är jag med att planera en utställning på Varbergs fästning nästa vår. Då kommer de att visa den stora jurta från Kirgizistan som jag köpte in för Etnografiska museet i Göteborg för många år sedan. Det känns jätteroligt att den nu äntligen ska visas!

Etiketter: möte 2018 tovare

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln