Lokal, ekologisk och solidarisk fiberförädling

”La fibre développement local, écologique et solidaire” står det på påsen. Besökte idag ett kooperativ som startade 1982 och idag sysselsätter cirka 50 personer och tar tillvara på ullen av 50.000 fårfällar per år. Kooperativet heter Ardelaine och ligger i St Pierreville i franska Ardèche.

Kooperativet startades av några vänner som såg hur fler och fler av de mindre fabrikerna fått lägga ner. Få vet att på 1800-talet var Ardèche ett av de mest industrialiserade departementen i Frankrike och en stor industri i området var just ullindustri. En av de verksamheter som varit tvungen att lägga ner var regionens sista spinneri som låg nere vid floden i St Pierreville och som vännerna hade köpt 10 år tidigare. När vännerna fann fabriken var den ganska förfallen, men intakt. Såg en video där en av grundarna, Béatrice Barras, berättade att när de kom in i fabriken fanns det till och med ull kvar i de gamla maskinerna. Trots det tog det många år att renovera byggnaderna och få igång maskinerna.
 

Med alla får och all ull som fortfarande finns i området var spinneriet en verksamhet som stämde med deras tankar om att stoppa nedläggningen och bygga upp något lokalt som tog tillvara på det lokala och kunde skapa arbete lokalt. Pengar hade de inte mycket. Men en stor portion jäklar anamma. Idag, drygt 40 år senare, driver platsen som sagt ett helt kooperativ med stor tillverkning av ullprodukter, en ekologisk restaurang och ett bokcafé, en shop där de säljer sina ullprodukter och en bokaffär. Allt öppet sju dagar i veckan året om. Ardelaine anordnar också musikkvällar, har dagliga guidningar i fabriken och workshops i bland annat spinning och tovning. Man har en liten butik i staden Valence och varit med om att starta ett bokförlag. Man supportar bönder genom att betala bra för ullen och ha en fårklippare som i högsäsong klipper alla får och resten av året arbetar med ull i verksamheten. Som du hör har kooperativet blivit en viktig verksamhet och inkomstkälla för många i området.

Det man främst tillverkar och säljer är madrasser, kuddar och täcken stoppade med ull. Kardmaskinerna de använder är gamla och som jag förstod i videon hade det tagit åtskilligt med tid att få alla fungera igen. Samtidigt fanns det nog inte mycket val. Maskinerna idag är inte så stora att de skulle kunna ta fram så stora kardflor. Tvätten av all ull lämnar man bort till det enda tvätteri i Frankrike som kan ta sådana kvantiteter. Tillverkningen av madrasser, kuddar och täcken gör man däremot på plats. Delvis maskinellt, delvis för hand. Bomullstyget man har runt köper man från en samarbetspartner i Egypten som bara tillverkar av ekologisk bomull. Allt för att få en högkvalitativ och ekologiskt hållbar produkt som samtidigt får ett acceptabelt pris för konsumenten. Placerade i ett gammalt spinneri tillverkar man naturligtvis också garn, men man stickar inte själva utan det gör ett litet lokalt stickeri bara några mil bort.

Skapa en ekonomiskt hållbar verksamhet kring ull är ingen enkel resa. Det kräver både ork, envishet och en hel del jäklar anamma. En tro som överbryggar svårigheterna. Béatrice Barras har skrivit en bok om alla utmaningar och arbetet de haft sedan start. Bläddrade som hastigast i ett exemplar och förstod att det ibland har det verkligen varit tufft! Både fysiskt och psykiskt! Renovera gamla stenbyggnader är fysiskt tungt. Jag vet av egen erfarenhet. Och sedan hela tiden ha en verksamhet som ska generera lönsamhet och bygga upp olika samarbeten där allt inte alltid går helt som man tänkt. Där tror jag att just det att man är fler och att man är lokaliserade långt borta från större städer hjälper till att orka kämpa sig igenom motgångar och komma vidare med ny energi.

Verksamheten har ju också byggts upp efterhand. Den senaste tillbyggnaden man gjorde var just byggnaden för restaurangen, bokhandeln med sitt bokcafé och lokaler för workshops. Ungefär 25 % av pengarna kom från statliga (20 %) och privata (6%) pengar. Aktiviteterna i lokalerna drivs delvis i egen regi och delvis ihop med samarbetspartners. Restaurangen ”La cerise sur l’agneau” driver man ihop med föreningen Bergerades som arbetar med lokala matproducenter. Vällagad mat, mycket trevligt upplagd till vettiga priser. När vi var där var det många gäster som satt vid borden. Barnfamiljer och grupper med äldre, några var vandrare och andra stadsklädda, i stora och små sällskap. Från flera olika länder. Vi åt en getostsallad ihop med en öl från ett lokalt bryggeri, men du kunde också få lamm och öring komna lokalt från omgivningen. Läste just i kooperativets lilla tidning att 2015 kom över 77 % av alla råvaror som man använde i köket från ett område i en radie av 50 km från Ardelaine!

Ardelaine har efterhand blivit ett känt utflyktsmål. Vilket är tur! För det är en kurvig resa genom många rondeller och på mil av små smala slingriga vägar att komma dit. Tidkrävande, men vacker resa i alla bemärkelser.

Etiketter: böcker ull kooperativ

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln