Svenska lantrasfår

I Sverige finns 13 olika lantrasfår.

 
Dala-Pälsfår Klövsjöfår Svärdsjöfår
Fjällnäsfår Hälsingefår Värmlandsfår
Gestrikefår Roslagsfår Åsenfår
Gotlandsfår Ryafår
Gutefår Svenskt finullsfår
 

Dalapäls-, fjällnäs-, gestrike-, klövsjö-, hälsinge-, roslags-, svärdsjö-, värmlands- och åsenfår är så kallade allmogefår, vilket innebär att avlingen baseras på skillnader, till exempel inte bara vita eller svarta får. Det innebär att ullen kan vara mycket olika mellan olika individer.
Avlingen av gotland, gute, rya och svensk finull är baserad på att få fram en viss egenskap som är speciell för rasen, vilket innebär att ullen är mer lika mellan olika individer.

Jämtlandsfåret är en ras som avlats fram under senare år och en blandning av merino, finull och rasen svea som i sin tur är en annan avlad ras.
 

Olika typer av ullhår

Man brukar skilja mellan tre olika ullhårstyper:

  • Bottenull – Finfibrig, småkrusig och mjuk. Saknar märgkanal.
  • Täckhår – Långt, vågigt och glansigt.
  • Märg- och dödhår – Grova fibrer, spröda och glanslösa. Har stor mängd märgkanal.

Grovheten beror på hur mycket märgkanal som finns i fibern. Tunna mjuka fibrer som bottenhår filtar sig enklare än grova och styva täckhår. Tunna, mjuka fibrer är mjukare mot huden och passar bra för olika plagg medan grövre fibrer har större slittålighet och passar bättre för bruksföremål.

Ullens elasticitet har också betydelse för hur väl ullen filtar och varierar mellan olika typer av ull och till och med var på djuret ullen är tagen. När man tovar är ullen ofta kammad eller kardad och fibrerna rakare. Ju större elasticitet ju svårare är ullen att filta för då går ullen enklare tillbaka till sin ursprungliga form.

Visste du att  i Sverige slänger vi över 300 ton ull om året? I Norge samlar man in ull över hela landet och ser den som en resurs.

Många tror att ull lätt brinner. Sanningen är att de flesta andra textilier brinner lätt medan ull bara glöder.

Bryt dina förutfattade meningar och låt oss nyttja ullen bättre!

Roslagsbaggen Rolf visar sig stolt med sina tackor. (Foto: Petra Aschberg)

Olika ull ger olika struktur

Alla prover är gjorde med 10 gram ull utlagda i två lager som var 20 x 20 centimeter. Bilden visar hur resultatet ger olika storlek och olika struktur beroende på ras. Svensk finull och merino krymper mer än övriga. Alpacka, Leicester, mohair och Wesleydale ger en vågigare struktur än de övriga.